onsdag 4 november 2009

Vin+gamla tanter=vinlotteri

Ikväll är det vinlotteri igen. Vi är i nuläget sju stycken som träffas en gång i månaden, äter gott och kan avhandla det mesta mellan himmel och jord. Av dessa sju är vi fem som varit med sedan starten 1998.
Men vi dricker inte vin på våra träffar som de flesta tycks tro, utan i slutet på kvällen har vi dragning. Första pris är fyra flaskor, andra pris två flaskor och den flaska som är kvar tillfaller tredjepristagaren.

Vi är (förstås) väldigt olika varandra, men som grupp fungerar vi ypperligt. Åldersmässigt skiljer det 19 år mellan den äldsta och yngsta och tilläggas ska att jag tillhör småflickorna i gänget, en roll som jag trivs väldigt bra med!

Från början köpte vi trisslotter och andra lotter för att spara eventuella vinster, men de uteblev för det mesta. Men en gång varje år åkte vi till stan, åt på någon restaurang och dansade.
För några år sedan började vi spara 200 kr/mån till en resa som vi gjorde på vårsidan. Första resan gick till Umeå på en tjejweekend, då vi hade så kul att det gav mersmak.
Sedan dess har vi varit i Sundsvall, teaterresa till Stockholm där vi såg "Singing in the rain" och dagen efter var det kryssning till Åland. Vi har varit till Tallinn två gånger och i maj i år var vi till Stockholm på pingsthelgen.

Men ifjol på resan till Tallinn hände något fruktansvärt. På hemresan blev jag väckt på natten av beskedet att I-M dött i en hjärtattack. Tänk er att ni var åtta som åkte, men bara sju som kom hem och dessutom skulle vi sitta på en buss och åka 60 mil.
Men på ett sätt var det bra att ha de timmarna tillsammans. Vi pratade, grät och ibland kunde vi faktiskt skratta åt något som hänt på resan.
Några var i valet och kvalet om vi skulle fortsätta med vinlotteriet, men till slut enades vi om att I-M skulle ha velat att vi körde på som vanligt.

De här träffarna betyder väldigt mycket för mig (trots att jag ligger sist på listan över vunna flaskor, en ren förlustaffär alltså:)). De övriga vet hur jag mår och skulle jag vara tyst så vet de varför, behöver aldrig förklara mig för någon. Ibland kan det kännas jobbigt att åka iväg, men då ringer M och nästan tvingar med mig för hon vet att i slutändan behöver jag det här.

Nu är det dags att avrunda, hushållsplikterna kallar!
Ajöss

1 kommentar :

Camilla sa...

Oj,det var en hemsk Tallinn resa.
Vilken chock för er.
Men som sagt,det gör nog gott för alla att fortsätta att träffas.
Ha det bra och kram på dig!