onsdag 21 oktober 2009

Livets vägar äro outgrundliga

Tankarna far runt i huvudet när jag är ute och går, idag tänkte jag på vad som hände en julidag för 29 år sedan.
Det var nämligen då jag träffade J, alltså som ungarna säger "blev ihop", för jag kände till honom sedan tidigare. Jag är liksom honom infödd här, jag har bott här sedan -59 med undantag av när jag utbildade mig.

Tillbaka till mina tankar: vi träffades alltså i juli -80 och R föddes i april -81. För er som inte orkar räkna på fingrarna: ja, det var 9 månader senare, och för er som nu börjar förfasa sig: nej, jag var inte "en dålig flicka"!!!
Våra förutsättningar var inte de bästa: jag gick sista terminen på min utbildning och de första åren levde vi på J:s lön.
Efter 5 år föddes B och det året gifte vi oss, vi firade alltså 23 år som gifta i år. L föddes -88 och sedan var det färdigproducerat (trodde vi ja).

Suget efter fler ättlingar blev allt större, så -97 föddes Sg och -98 kom Sn till världen. R var förresten med på yngsta dotterns förlossning och fick klippa navelsträngen, hon var då 17 år. Vilken grej, va??
I tre års tid hade vi alltså alla fem tjejer boende hemma, men sedan började de äldsta flytta ut.
Under loppet av 8,5 månad så gifte vi bort de två äldsta och fick två barnbarn!!!

Nu har vi bara två hemma, tänker ibland på om de inte fanns. Vad tomt och tråkigt det skulle ha varit. Nu hänger vi med i dagens musik och trender, jag tycker att vi håller oss unga i sinnet tack vare dem!

Till alla de som förfasade sig för 29 år sedan här på min hemort, där fick ni så ni teg! Det var inte roligt för mig när jag klev på bussen, och det blev alldeles tyst följt av viskningar. Tänk om jag hade haft facit i hand och kunnat visa dem, då hade skrattet fastnat i halsen på dem. (Långsint?? Jomenvisst.)
Ajöss

5 kommentarer :

Madeleine Berglund sa...

Hej!
Låter underbart och fantastiskt med en stor härlig familj. Du är lyckligt lottad tycker jag. =)

Jaa, men oj så kul att du också gillar deckare. Har du läst Camilla Läckbergs senaste, "Fyrvaktaren". Oj, så spännande och bra den var. =)


Kram Madeleine

Miruschka sa...

Nej tyvärr, jag står på kö på biblioteket, men jag står som sjua i kön:(
Kul att du tittade in, jag har följt din blogg länge. Ha det bra/kram

♥ Carina ♥ sa...

Vilken underbar historia ♥ Två av era fem underverk spelar rundpingis precis nu i vårt kök, haha.
Härligt att höra om "gammal" kärlek. Jag var bara 14 när jag hittade min kärlek i livet ♥
Tänk att vi har hittat värdens bästa, både du och jag :)
Kramiz

Camilla sa...

Du har hunnit med mycket ,trots din unga ålder :)
Ha det bra och kram på dig!

Anonym sa...

Vilken underbar berättelse, sorgligt hur människor kan bete sig.... tänker på det du berättade när du klev av bussen!!!
Det är härligt med våra goa gubbar, jag var 15 när vi blev ihop (som barnen säger) och det har ju gått några år sen dess och nu sitter man och är mormor och farmor, visst är livet underbart!!!
Kramizzzz
Gun