tisdag 27 augusti 2013

Ett svårt beslut....

För drygt åtta månader sedan skrev jag ett inlägg, ett öppet
brev till en älskad dotter, syster och sist men absolut inte minst:
en högt älskad mamma.
För så är det ju, varje beroende/missbrukare har en familj som
älskar dem över allt annat.
De är någons dotter/son, syster/bror, mamma/pappa
och barnbarn...
Den tanken fanns nog inte riktigt hos mig tidigare, 
inte förrän min egen familj blev drabbad.
För alla i familjen berörs på ett eller annat sätt, 
vare sig det är vuxna eller barn.
Det är många känslor inblandade i en sådan här situation: 
sorg, ilska, tvivel och besvikelse, men även hopp och tillförsikt. 
De två senare är ett måste, annars klarar man inte av tillvaron!
För ett år sedan åtog vi oss ett uppdrag, vi blev familjehem på
halvtid till vårt barnbarn Lykke (1,5 år var hon då).
Varannan vecka bodde hon hos sin farmor och farfar, ett
arrangemang som fungerade hur bra som helst!
Vår förhoppning var att Lykkes placering i familjehem skulle vara
i ungefär ett år, men efter vad vi vet nu så kan det dröja några år
till.....minst.
Därför har vi med hänsyn till våra hemmaboende barn avsagt oss
uppdraget, vi känner att vi inte orkar ge varken dem eller Lykke
den tid och uppmärksamhet de så väl behöver.
Vi har ju fler döttrar, även om de är vuxna med egna familjer så
vill jag finnas till för dem. Skaran av barnbarn växer, vi
har fem (snart sex) till utöver Lykke, jag vill känna att jag har
ork över till dem också!!
Det har varit en jobbig tid innan vi kom fram till det beslutet, på
något sätt har det för mig känts som ett misslyckande att inte
slutföra det vi påbörjat.
Men vi kommer att avlasta Lykkes farföräldrar en helg i 
 månaden, en helg då vi "bara" är mormor och morfar......

Ha det gott!
P&K

13 kommentarer :

Lisa i byn sa...

Förstår att du/ni har haft det kämpigt. Styrke-kramar

Vardag och flärd sa...

Ett känslosamt inlägg! Jag förstår att det är ett mycket svårt beslut men jag vet också att ni inte ger upp Lykke, ni kommer alltid att vara hennes mormor och morfar. Ni har en stor underbar familj och ni ska räcka till för alla, Lykke har det ju bra med farmor och farfar. Du är stark som berättar!
Varma stora kramar till dig! Eva

Monkan sa...

Ni ska absolut inte känna er misslyckade för att ni inte slutför, ni har kämpat tappert. Man är inte mer än människa och det finns mer hjälp att få utifrån. jag önskar er all lycka, och allra mest till "Lykke-Mamma" att allt kommer ordna sig till det bästa för er alla.
Kram !

MARIA I KOS sa...

Vilket starkt känslomässigt inlägg.
Jag förstår dig helt och hållet.
Ett svårt, tungt beslut. Men huvudsaken är ju att det känns rätt.
Och lilla Lykke kommer ni att få ha hos er emellanåt ändå.
Styrkekramar till hela din familj♥♥

Marlene sa...

Å ett sånt jobbigt beslut. I bästa fall får flickan en ny bra familj att bo hos då och då och har på så sätt ännu fler trygga vuxna runt sej samtidigt som ni "bara" får vara mormor och morfar.

Vi ska snart ansöka om att bli familjehem, så kanske vi får en egen liten "Lykke" :-)

Marie maräng sa...

Du ska veta att jag om någon vet hur det känns att ta det där svåra beslutet!

Vi har varit familjehem åt en pojke (vi har inga släktband bara känslomässiga) och efter att det varit en massa omständigheter runt mamman så orkade jag inte med. Jag var tvungen att ta samma beslut som ni nu gjort att avbryta. Det var den jobbigaste och smärtsammaste tiden i mitt liv. Jag kände så starkt att jag övergav gossen, men det gick så långt att jag var så slut att jag fick både psykiska och fysiska symtom. Så jag hade inget val än prioritera mig själv innan det var för sent.

Ni har gjort ett stort jobb och det är absolut inget misslyckande att ta det här steget. Ni kommer ju alltid att finnas där för Lykke ändå.

Om jag inte varit så långt bort så hade jag gett dig en stor kram! Du/ni är beundransvärda ska du veta!

Många varma styrkekramar!
Marie

House and Garden by Bia sa...

Ni har ju gjort så mycket ni har kunnat....och ni kommer ju att vara mormor o morfar en helg i månaden...så det är väl inget misslyckande tycker jag...ni har tagit ett beslut och det måste ju kännas bra iaf ;)).....idag har jag äntligen gjort ett inlägg....
Må så gott min vän!!!
Stor kram

Annes vita rum sa...

Ojj,det där var känslosamt..Men jag förstår er och erat beslut.Ni har varit fantastiska och säkert gör det rätta för er och eran familj..
Ha det så bra..Kramizar

♥ Carina ♥ sa...

Det ni har gjort och gör är beundransvärt! Du ska absolut inte känna att det är ett misslyckande att det inte räckte hela vägen som du önskat. Ni har ju som sagt andra (och er själva) att finnas till för också!
Kram

Karin sa...

Här kommer jag inklampande mitt i ditt liv efter att inte ha tittat in på hela sommaren...men jag var ju "med" för ett år sedan när du berättade,så jag vet lite vad det handlar om.

Tänkte direkt på min kusin som har veckovis vårdnad av barnbarn sedan tre år och de är totalt slutkörda. Så ska ingen behöva ha det, vi har rätt att njuta av barn och barnbarn på ett 'normalt' sätt, bara vi inte slarvar bort kontakten. Det måste ju också vara bra med en fast punkt i boendet och ett par morföräldrar som orkar. ♥♥♥ Kram ♥♥♥

Susanne P sa...

Det var ett klokt beslut!
En jättekram till er <3

Marianne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marianne sa...

Alla har redan skrivit allt så jag skickar bara massor av varma kramar!
Tycker ni är beundransvärda, starka och helt fantastiska!
Lykke måste ha ha världens bästa mormor och morfar, farmor och farfar!
Hon kommer bli en urstark och kanontrygg tjej med så mycket kärlek runt omkring♥
Kram