Det var en gång en röd ros, som
överlämnades till sin mamma av
en trettonårig flicka.
Rosen var en försoningsgest och eftersom mamman
var/är en känslomänniska så...
...finns den efter tio år fortfarande kvar. Spröd och dammig,
men ett kärt minne!
Ha det bra alla
Kram♥
11 kommentarer :
Antar att det var från ena din dotter ?
mysigt att ha som sparat minne :)
Ha en underbar söndag :)
Kramar Maria
Kan förstå att du sparar på den rosen.
Minnen.
Kram på dig!
Tänk vad mycket minnen som kan rymmas i en sådan sak, en vtorkad ros. Minnen som aldrig bleknar.
Kram
Vilken fin gest :) Klart du ska ha den kvar.
Ska försöka göra utmaningen idag :)
Vilken vacker gest!
Klart att ett sån minne ska få vara kvar!
Kram
Vad gulligt! Vilket minne=D
Vad fint!
Klart att den rosen ska få finnas för alltid.
Jag har kvar små uppskattnings och försoningskort, de slänger jag aldrig :)
Kraaaaam
En sån fin försoningsgest förstår jag att du vårdat ömt :)
Tack för utmaningen, jag tar mig an den lite senare :)
Kram
Klart man ska spara ett sådant minne!
Ha en fin Söndagskväll!
Kramen♥
Det var fint. Förstår att du vårdat den ömt.
Din glaskupa är också så fin.
Kram!
Underbart med sådana minnen, doftar kärlek lång väg;))
kramizzzzz
Skicka en kommentar