söndag 13 mars 2011

En vacker ros...



Det var en gång en röd ros, som
överlämnades till sin mamma av
en trettonårig flicka.


Rosen var en försoningsgest och eftersom mamman
var/är en känslomänniska så...



...finns den efter tio år fortfarande kvar. Spröd och dammig,
men ett kärt minne!

Ha det bra alla
Kram♥



11 kommentarer :

maria sa...

Antar att det var från ena din dotter ?
mysigt att ha som sparat minne :)

Ha en underbar söndag :)
Kramar Maria

Camilla sa...

Kan förstå att du sparar på den rosen.
Minnen.
Kram på dig!

Malin sa...

Tänk vad mycket minnen som kan rymmas i en sådan sak, en vtorkad ros. Minnen som aldrig bleknar.
Kram

Marie-Louise sa...

Vilken fin gest :) Klart du ska ha den kvar.
Ska försöka göra utmaningen idag :)

Susanne P sa...

Vilken vacker gest!
Klart att ett sån minne ska få vara kvar!
Kram

Mia systeryster sa...

Vad gulligt! Vilket minne=D

Sus sa...

Vad fint!
Klart att den rosen ska få finnas för alltid.
Jag har kvar små uppskattnings och försoningskort, de slänger jag aldrig :)
Kraaaaam

♥ Carina ♥ sa...

En sån fin försoningsgest förstår jag att du vårdat ömt :)
Tack för utmaningen, jag tar mig an den lite senare :)
Kram

Carina Sjölund sa...

Klart man ska spara ett sådant minne!
Ha en fin Söndagskväll!
Kramen♥

mariaikos sa...

Det var fint. Förstår att du vårdat den ömt.
Din glaskupa är också så fin.
Kram!

gunsan sa...

Underbart med sådana minnen, doftar kärlek lång väg;))
kramizzzzz