tisdag 18 januari 2011

Så det kan bli...

Dukningen från i söndags

När jag var ung fick jag kommentarer om hur mager jag var, fick välmenta råd om hur jag skulle gå upp i vikt. Jag var himla smal, efter att jag hade fått min första dotter vägde jag bara 51 kg.
1988, efter tredje dotterns födelse så fick jag på mig mina "vanliga" jeans sjutton dagar efter förlossningen!

Åren gick och våra "sladdisar" föddes -97 och 98, jag var då 38 och 39 år och var fortfarande ganska smal.
Men året jag fyllde fyrtio hände något, jag började gå upp i vikt!!! Jisses vad glad jag blev, äntligen!!
Min läkare varnade mig och sa att jag måste ha koll på vikten, för ett tu tre skulle kilona bli för många och jag skulle inte vara lika glad.
Tyvärr så lyssnade jag inte på honom, utan jag gick upp över tjugo kilo på drygt ett år.

2002 hade jag fått nog och gick med i ViktVäktarna och gick ner 22 kg. Jag blev så inspirerad av min konsulent som peppade oss som var med, så när jag var klar med min egen viktminskning så började jag utbilda mig till konsulent.
Parallellt med mitt förskollärarjobb gick jag utbildningen och efter den tog jag tjänstledigt och jobbade heltid som konsulent. Jag åkte bland annat ut till olika företag (sjukhus, fabriker, universitet) och som mest hade jag elva klasser i veckan.
Lektioner skulle förberedas, varor beställas, inbetalningar på sålda varor, statistik på viktresultat, bilresor fram och tillbaka....

Efter ett par år gick jag in i väggen (surprise!), men omedvetet har jag levt som en VV nästan hela tiden. Det sitter i ryggmärgen att räkna Points, att beräkna hur mycket jag får äta per dag.
Men vad som är tufft att inse, är att när man börjar närma sig klimakteriet, så "får" man automatiskt några extra kilon som oftast lägger sig runt mage/höfter.

När vi var på Gran Canaria unnade jag mig mat och dryck i två veckors tid utan att tänka Points. Hela december var det samma sak: godis, kakor, bullar...you name it. 
Jag hade bestämt att första vardagen på nya året, då skulle jag ta itu med min vikt. När jag vägde mig den morgonen visade vågen på plus sex kilo och efter en uträkning så låg min BMI på över 26!! 

Men jag upptäckte första veckan att det här kommer aldrig att fungera, jag tyckte jag var konstant hungrig. Jag skulle äta ungefär 1300 kalorier/dag, men för mig kändes det alldeles för lite. Gick ner sju hekto den veckan, men det var en jäkla kamp hela tiden.
Började fundera på andra alternativ, men att dricka typ Nutrilette  fanns inte på kartan. 
En dag när jag som vanligt satt och läste bloggar, då kom jag helt plötsligt på hur och vad jag skulle göra.
Men det skulle innebära att jag var tvungen att tänka på ett nytt sätt, att tänka "fel".
Fortsättning följer...

Ha det bra alla
Kram♥


14 kommentarer :

Marie-Louise sa...

Jag väntar på fortsättningen med spänning. Går det bra för dig nu, med det du kör? Du kör ju samma som jag och jag har stannat upp lite just nu i viktminskningen känna det som, men jag har fått en hel massa andra hälsovinster. /Kram

Malin sa...

VA?? DU kan väl inte sluta när det är som mest spännande ;-)!!
Jag har själv gått ner 20 kg med viktväktarna och vad jag inte gillar med dom är att dom inte direkt är ärliga om hur det går för folk sen, efter viktväktarna, det är ju SÅ många som går upp igen procentuellt. En konsult sa till mig en gång i förtroende att nästan det enda sättet att hålla vikten efteråt är att bli just konsult. Skulle ha blivit det med nådde aldrig målvikten, det vände två kilo innan...
Jag, Malin, mullig och vacker!
Kram

Skogslyckan sa...

Här är en som också är mullig och vacker! Har gått i vikväktarna jag vet inte hur många gånger i mitt liv. Men sen har jag blivit gravid och så plufs upp igen... Nu har jag dock förlikat mig med mig själv och att jag faktiskt trivs med att vara mullig! Men jag är väldigt spänd på fortsättningen må jag säga.
Kram Pia

Sus sa...

Det där med 40 år och kilo som läggs till kilo, det känns igen.
Spännande att höra hur du tänkt "fel" :)
Kraaaaaaam

MARIA I KOS sa...

Jag har också varit med i viktväktarna. Gick ner 20 kg, men som sagt det svåra är ju att hålla vikten.Nu accepterar jag att jag väger för mycket men det är klart att hälsan skulle nog vara bättre med mindre vikt.Men den där rätta motivationen att börja leva sundare måste infinna sig. Hoppas den kommer till mig också.
Kram

Mona sa...

Nutrilette= spykänslor.
Jag vill oxå höra fortsättningen!
Jag läser bok nr 2 i Twilight-sagan. Den heter När jag hör en röst. Förra veckan läste jag Om jag kunde drömma. Mycket romantiskt och spännande.
Kram

Susanne P sa...

Men Marie....så du gör!
Mitt i hela den spännande historien så slutar du!!!
Och jag som är på mitt sämsta humör! ;) ;)

Kram

jessica sa...

hej .. håller med en annan svarare här... vad då sluta när allt det började blir som mest spännande!! haha.. fast måste säga att jag känner igen mig.. vägde 47kg hela mitt liv till 30, sen fick 3 ungar och nu väger jag 62 (jag är kort) och det syns runt mage och lår och mina armar =/ men jag har provat allt... det där med nutrett eller hur man skriver det... funka inte... nu provar jag "30" dagar med nutriette drinken.. med tanken att jag ska krympa min magsäck lite och inte alls bli lika hungrig och dom påstår att 30 dagar hjälper just runt mage och lår-- men det återstår att se =). Jag kommer tillbaka och läser sen... säg tilö vettja =D haha. Jessica

carola sa...

ska börja på vv nästa måndag hoppas jag:)
Har du varit konsulent, det har varit min "dröm" att utbilda mig til det.
Först ska jag bli årets viktväktare:)

kram gumman

ansepanse sa...

varför slutade du helt plötsligt, eller du hade förstås annat du skulle göra, jag har varit för smal ända tills nu i höstas då jag började försöka att gå upp i vikt och det har jag gjort lite grand nu
ha det gott

Camilla sa...

Taskmört!
Sluta så där mitt i en berättelse!
Nä...Hit med ett inlägg till! :)
Men vet du...jag tycker att du är fin som du är!
Kram på dig!

Afrodite sa...

Ja, de där kilona, de där kilona...=/ Vilken kamp det är hela tiden! Fast...själv har jag äntligen slutat med alla kurer och dieter och använder vanligt "bonnaförnuft" och äter mindre. Försöker få mig själv att inse att även om det är skitgott det jag äter, så kommer jag att få mat även kommande dag. Och jag kan laga samma mat igen, om jag nu tycker att det är så gott...=) Men, det är en ständigt pågående kamp!
Vad spännade du berättar! Och så ska man behöva vänta på fortsättningen...! Skynda sig med den hörredu! =)
Kram på dig!

maria sa...

nu vill jag ju läsa fortsättningen ;)

jag har ett antal kilos övervikt och alldeles för lite motivation, men jag försöker tänka både på kosten och motionen...

ha det bäst !
kramen

gunsan sa...

Hallå där fina goa du, jag vill läsa fortsättningen......nu!!!!!

Kramizzzzzzz