Varning för långt inlägg!

Alfons skulle få smaka lite mjukglass som Rebecca hade köpt...

Camilla undrade över min ambulansfärd som jag skrev om i utmaningen igår, här kommer historien. Den är ganska lång, så jag ska försöka korta ner den!

När jag fyllde fyrtio, blev hela min familj, brorsan och hans son bjudna på resa till Puerto Rico på Gran Canaria av min mamma. Vi skulle stanna i fjorton dagar, det var helt underbart förutom att jag blev sjuk på tredje dagen.

Vaknade på morgonen med otroliga magsmärtor, till slut tillkallades hotellets läkare som gav mig smärtstillande. Det hjälpte inte ens för stunden, utan jag låg och vred mig i sängen med djävulska plågor.

Till slut blev min mamma som i vanliga fall är lugn och försynt, heligt förbannad på J och sa att han skulle be hotellpersonalen kontakta sjukstugan.

Sagt och gjort, vi åkte ner till lobbyn där jag blev hämtad av sjukpersonal. Iväg till sjukstugan där jag fick dropp och smärtstillande, låg i cirka en och en halv timme där.

Till saken hör att barnen var sju månader, två , elva, tretton och arton år, himla tur att de äldre kunde hjälpas åt med S&S.

Till slut beslöts att ambulans skulle tillkallas och jag skulle till sjukhus för undersökning. Men grejen är att J fick ingen klarhet var sjukhuset låg, för ambulansgubbarna kunde ingen engelska!

Vi åkte iväg med gasen i botten och sirenen på, J sa det var tur jag låg på en bår och inte kunde se hur föraren körde. Smala vägar och vansinniga omkörningar.

Kom till sjukhuset, kördes iväg på en bår och de tog EKG och röntgade magen. Sjukhuspersonalen kunde ingen engelska heller, utan jag fick använda teckenspråk. J fick inte följa med på undersökningen, utan där låg jag och hade ont och var fruktansvärt rädd.

I sinom tid skrevs jag in och blev inrullad av en svensktalande (gudskelov) sköterska på en avdelning.

Det första jag hörde när jag kom in genom dörrarna var: "hjälp mig, hjääälp"! Möttes sen av en vithårig rufsig gammal dam som stapplande kom mot sköterskan och sa: "jag måste ha en blöja"! Allvarligt talat: jag trodde jag blivit inlagd på ett sinnessjukhus och att jag aldrig mer skulle komma därifrån!!!

Lätt att skratta åt det här nu, men då var det rena mardrömmen.

Fick träffa läkare, när han fick höra att jag ätit på McDonalds kvällen före skakade han bara på huvudet. Tydligen är det det värsta man kan göra, för alla dressingar står varmt till hela dagen och det blir dåligt. (Cecce, nu förstår du varför jag inte är någon fan av McDonalds!!)

Jag har även det problemet att jag har svårt att göra "nummer två" vid miljöombyte, så det i kombination med skämd mat gjorde att jag fick magont.

En sköterska kom med lavemang, en gammaldags grej med slang och hink. Effektivt satte det fart på magen, senare på kvällen blev jag kvitt smärtorna och dagen efter blev jag utskriven. En upplevelse må jag säga, uppskattar svensk sjukvård efter den upplevelsen!

Måste även berätta om den gamla damen som behövde blöja: hon var 78 år och relativt nygift med en 80-årig man. Hon hade också blivit matförgiftad och hade legat där några dagar.

På kvällen ringde hennes man och de småpratade, innan de avslutade samtalet sa hon:"...och här får du en stor, blöt puss"! Gulligt med kärlek på äldre dar!!!

Ja, det är historien om mitt möte med spansk sjukvård och den hittills enda (peppar, peppar) ambulansfärden.

Ha det bra alla

Kram