onsdag 10 mars 2010

Ett steg fram, ett hundratal steg tillbaka

Det mesta tar lång tid att bygga upp, men raseras på nolltid.
Allt verkade gå bra, det gick framåt med små steg. Men sedan raserades och ödelades allt på bråkdelen av en sekund.

Ord, bara ord... Känns fjuttigt att använda ord när jag helst vill skrika, slåss och förbanna någon som jag inte vet vem det är.
Men denne någon har inte bara raserat en människas liv, för den människan har även familj, släkt och vänner som också har drabbats.

Många som läser detta vet nog vad jag syftar på, men jag kan ändå inte förmå mig att skriva rent ut vad jag menar och vad som hänt.
Det gör alldeles för ont, bara att skriva gör ont, men på något sätt känns det lite skönare att få ur sig detta.

Jag hoppas att detta slutar lyckligt, även om det idag är svårt att tro att det kan bli så. Men hela vårdapparaten har snurrat igång, professionell hjälp är tillgänglig och kan utövas på rätt ställe.

Den här gången sitter jag också och skriver med tårar i ögonen, men idag är det inga glädjetårar.

Ha det bra alla
Ajöss

6 kommentarer :

gunsan sa...

Varma kramar till dig gumman!!

♥ Carina ♥ sa...

Tänker på er...
*kramar om*

Camilla sa...

Du ska veta att jag tänker på er och hoppas att allt kommer att gå bra.
Vill du prata om det så finns jag?
Jag ringer senare idag angående stadsbesöket.
Ha det så bra!
Kram på dig!

Saga sa...

Det är jobbigt! :(

Susanne P sa...

Nu vet jag inte vad det är som har hänt men det låter inte alls bra...
Jag tänker på dej och hoppas att det ordnar till sig <3
kram

livtaget sa...

Det var inte alls roligt att höra! =( man ska vara försiktig med orden.

Kramen till dig!