Hos tandläkaren

Visste att det var något speciellt jag skulle göra idag, när jag slog upp mina sömndruckna ögon i morse.
Dröjde inte länge förrän jag kom på att det stod ett tandläkarbesök inskrivet i agendan.
Sagt och gjort, infann mig där och fick komma in.


Ni som är uppvuxen här på orten och i ungefär min ålder, ni kommer nog ihåg sadisten Hespe.
Det var en tandläkare som var skräcken personifierad. Om det gjorde ont, röt han att man skulle vara tyst och gapa mer. Det där med empati och psykologi: han visste inte vad det var. För att inte tala om bedövning, de lektioner som de gicks igenom var han säkert sjuk.
Finns säkert hundratals här på samhället som har tandläkarskräck pga honom.


Tillbaka till denna dagen: "min" tandläkare är raka motsatsen till Hespe. Han frågar hela tiden om det går bra, eller om det gör ont.
Men (och det är ju inte alls hans fel), det är en chock varje gång man ska betala. 982 kronor för 25 minuters behandling, det gör alltså 39,28/minut!!
Varför i hela friden är det inte samma taxa som inom vanliga hälsovården? Jag menar, munnen tillhör ju faktiskt kroppen.
Tacksam för eventuella svar!

36 dagar kvar
Ajöss