torsdag 4 december 2014

En månad...

 Begravningen i fredags var skitjobbig, tung och ledsam,
men samtidigt var den ljus och vacker.
 Den genomgående färgen på blommorna var rosa som var
Lizas älsklingsfärg. Under akten spelades Hallelujah med
Alexandra Burke och Utan dina andetag med Carolina
Wallin Perez. Det var två av de låtar som Liza hade på sin
Spotify-lista, och som hon lyssnade på mest.
Lykke hade ritat teckningar som hon lade på kistan, det
gjorde så j*vla ont att se!
Många, närmare hundra stycken, hade skänkt gåvor till
olika fonder och mest då till BRIS som vi önskat.
Det är många praktiska saker som ska ordnas,
blanketter som ska skrivas och intyg som ska beställas.
Vi ska bestämma hur Lizas gravsten ska se ut,
vilket typsnitt och vilken symbol som ska användas.
Sånt ska väl inte vi föräldrar behöva göra??

Fick ett tips via en FB-kompis att läsa
Magdalena Graafs blogg, hon förlorade sin
19-årige son i en olycka i augusti.
Jag känner igen mig i allt där hon beskriver sin
sorg, och att det lindrar lite att skriva av sig
om det hela.

Idag är det alltså en månad sedan Liza dog, det
har varit den värsta tiden i mitt liv.
När man minst av allt anar det, så slår sorgen
till som ett djävulskt hårt slag i magen.

Men samtidigt har vi fått uppleva människors
deltagande på många olika sätt: brev, sms,
blommor, meddelanden på FB, och de har bakat
och lagat mat åt oss.
Idag till exempel kom en granne med en nybakad
kaka, det värmer så oerhört mycket!

Ta hand om varandra!
Puss&Kram

5 kommentarer :

Vardag och flärd sa...

Mitt i det värsta elände som kan hända ser du ändå godheten och vänligheten hos människor som omger er.
Ett steg i taget, vännen.
Jag tänker mycket på dig!
Kramar Eva

Hajan sa...

Så väldigt tråkigt, visste inget om detta.
vet inte heller hur jag skall trösta.
I denna mörka månad hoppas
jag att Du tänker på de bra sakerna ni hade gemensamt.
Ha det så gott du kan, för alla känslor.

birgitha sa...

Det var en fin begravning dumt ord egentligen. Det var så mycket kärlek och värme. Du får som du säger ta en dag i taget. Alla högtider och årstider ska passera. Bra att du hittat bloggar där man känner igen och inte behöver förklara hur man mår utan man kan bara vara. Stora kramar �� till er alla i familjen ��

Susanne P sa...

Jag finner inga ord som passar att skriva...
Det är helt obegripligt vilken sorg som drabbat er...

<3 Kram <3

House and Garden by Bia sa...

Jag säger lika dant...finner inga ord...hoppas allt kommer att gå bra så småningom i alla fall...tänker på dej!
Styrkekram bia