lördag 8 november 2014

Jag blir aldrig hel igen...

 Lykke har förlorat sin mamma, vi vår fina flicka, våra döttrar sin syster och min mamma sitt barnbarn. Det gör så ont i mig, både fysiskt och psykiskt...
Liza blev bara 26 år ung, hon skulle egentligen haft många många år kvar i livet.
 Men natten mot den 5/11, omkom hon och hennes pojkvän i en tragisk olycka. 01.30 väcktes vi av att det ringde på dörren, utanför stod två poliser som gav oss beskedet om det ofattbara!
 Liza var en underbar tjej: glad, sprallig, full i fan, empatisk, omhändertagande, jag skulle kunna fortsätta länge med adjektiven för att beskriva henne.
Hon och hennes dåvarande pojkvän fick Lykke 2011, som var högt älskad från första ögonblicket Liza fick henne i sin famn. Jag var så lyckligt lottad som fick vara med på förlossningen och se glädjen hos de nyblivna föräldrarna.
Hon har/hade en stor familj som älskar/älskade henne över allt annat, hon var den lekfulla mostern som busade med syskonbarnen och som verkligen värnade om sina nära och kära.
På bilden här ovan ser ni hängsmycket jag fick av Liza på min födelsedag för några år sedan. Dessa tre ord känns som en liten tröst i sorgen, att hon alltid är med oss på något sätt.
Men hur ska vi orka leva med detta stora hål inom oss, ta oss igenom jular, födelsedagar och andra högtider då hela familjen samlades? En stol kommer alltid att stå tom, Liza fattas oss!

Våra tankar går till pojkvännen Tommys mamma, syskon och övrig släkt och hans vänner...

Jag vill passa på att tacka för besök, telefonsamtal, blommor, mat, bakverk, sms och meddelanden på sociala medier. Är så förundrad, glad och tacksam över att folk bryr sig, det värmer vårt hjärta ska ni veta!

Ta hand om varandra!
Puss&Kram

17 kommentarer :

Camilla sa...

Mina tårar rinner...
Sååå otroligt ofattbart...
Det finns inga ord hur ledsen jag är för eran stora förlust...
Tänker på er så...
Kram!

Monkan sa...

Finns inte ord för vad jag känner, hoppas ni finner tröst och hopp hos varandra, att ni kommer ta er igenom detta. En familjs värsta mardröm, och tyvärr är den sann denna gång.
All kärlek till er från oss
<3

MARIA I KOS sa...

Så fruktansvärt hemskt och tragiskt. Mina tårar rinner när jag läser vad du skriver.
Jag skickar många varma styrkekramar till dig och din familj.

♥ Carina ♥ sa...

Så fint skrivet. Jag beklagar så er stora förlust. Det är en ofattbar sorg ni tvingas gå igenom.
Styrka och kärlek till er alla ♥

Rosa i huset i vitt sa...

Så hemskt ...sänder många kramar till er
Rosa

Marie-Louise sa...

beklagar er förlust <3 går inte att förstå vad ni går igenom, men mina tankar finns hos er. Kram <3

Susanne P sa...

Så otroligt sorgligt.
Tänker på er i er stora sorg.
Mycket fint skrivet, Marie.

Kram

House and Garden by Bia sa...

Men kära vän, det känns overkligt det du skriver....man kan aldrig fatta hur det känns , bara dom som varit med om det vet....många styrkekramar<3 till dej min vän....hoppas vi ses på bloggen igen och kanske på HM i stan också ;))
vem vet...
Bia

Anonym sa...

<3

Vardag och flärd sa...

Kära vän, vet inte vad jag ska säga, livet är så grymt. Du har kämpat så mycket för din stora familj och för Lykke, varför ska du mista din dotter Liza? Jag vet inte .... jag känner förtvivlan. Hålet kan du aldrig fylla men ni är många i sorgen, du är inte ensam.
Varmaste kramar till dig! Eva

På Selmas gata sa...

Men så fruktansvärt, det finns inga ord! En förälders allra allra värsta mardröm... Ingenting kan lindra sorgen, men jag skickar en kram och hoppas att du har människor hos dig som hjälper dig att orka andas... @>->--

Evashusotorp sa...

Finns inte ord för vad som drabbat er, så därför sänder jag bara en varm tröstande KRAM
Eva

Här är gudagott att vara ! sa...

När det ofattbara händer så finns inga ord att ta till. Vad ni nu går igenom kan bara dom som varit i samma situation förstå.En fruktansvärd mardröm för alla föräldrar och anhöriga, en mardröm som aldrig tar slut. - Hoppas så innerligt att ni får den stöd och hjälp ni behöver för att orka hålla huvudet över vattenytan.
Tänker på er i denna svåra stund och skickar varma styrkekramar.
- Ta hand om er ♥
KRAM ! / Anneli

Anneli Westerlund sa...

Men fy!! Var det eran dotter ��
Tänker på er ska du veta ! �������

Här är gudagott att vara ! sa...

Vill bara säja att jag tänker på er ♥
Varma kramar / Anneli

fianathome sa...

Nu läser jag detta. Jag har inte sett detta.
Jag vill framföra ett djupt beklagande över er sorg och förlust av dottern. Det är den absolut värsta mardrömmen som finns i livet att förlora ett barn.
Inga ord är bra. jag vill sända dig en stor varm kram och hoppas du och de dina kan finnas nära för varandra.
//Fia <3 <3 <3

Anette sa...

Jag lider med dig/er!!! Förlorade min 34-åriga son för ett år sedan, helt plötsligt i en hjärntumör. Det första året går mest i chockens tecken. Jag skriver också, det har varit min räddning, så fortsätt skriva. Det är DIN blogg, så du bestämmer vad du vill ha i den. Styrkekramar <3