Man glömmer ju så fort, eller kanske förtränger är ett bättre ord.
Alla timmarna som man stod vid spisen, bytte blöjor, förmanade, tröstade,
drack kaffe på stående fot, läste morgontidningen i omgångar och rent
allmänt flängde runt som ett torrt skinn.
Men vad man kommer ihåg och aldrig glömmer är skratten, kramarna
och känslan att man älskar så mycket att det nästan gör ont i hjärtat.
Alla dessa minnen från tiden med mina egna barn kommer tillbaka när jag
tillbringar en dag tillsammans med barnbarnen. En tid jag minns med stor
saknad och vemod, men handen på hjärtat också med en viss lättnad.
Det är tidens gång, jag har gjort mitt och nu är det mina barns tur. Men
att få uppleva allt detta igen för en dag är en stor ynnest!!
3 kommentarer :
Kan förstå att det är en känsla som man aldrig känt förut. Men den känslan väntar jag gärna med ;)
Kram!
Du satte ord på min känsla! Det är så mycket som kommer tillbaka från när barnen fanns hemma nu när man har barnbarn. Det är en lycka och ibland känns det som att jag ska göra det bättre för barnbarnen, det fanns ju stunder när man var trött och irriterad på sina barn. Visserligen är ju livet sånt, inte bara glädje men det vill man ju att det ska vara för barnen.
Kram Eva
Jag håller med dig till fullo, vartenda ord;))
Jag ska snasrt iväg o snusa på mina storisar o imorgon ska jag få snusa även på lille Eddie;))
krmaizzzzz
Skicka en kommentar