På bröllop, eller nästan...

Vår vackra dotter Rebecca, en av brudens bästa vänner

Brudparet fick åka ståndsmässigt efter vigseln.

Som sig bör med tomburkar efter.

OM man mot förmodan skulle missa att det åker ett brudpar däri!

Strålande sol, varmt och en svalkande bris... ja det var förutsättningarna för dagens bröllop. Vackra människor som var vackert klädda, men vackrast var förstås bruden (med Rebecca som god tvåa!)

Vi gick in i Själevads vackra kyrka där en kvinna sjöng och satte oss på våra platser. Innan dess hade jag pratat med brudens mamma, hos henne skulle den lilla tjejen sitta under vigseln.

Jo tjena, när hon såg att pappa och mamma kom in i kyrkan då var mormor och morfar glömda, hon skulle till varje pris fram till föräldrarna.

Då gjorde bloggskriverskan en blixtutryckning, gled fram och tog barnet i famnen och ut ur kyrkan med Saga i släptåg. Det var nog ingen som hann reagera där inte!!  

Jag beundrar verkligen den lilla tjejen, för hon hade nappen i munnen och verkade inte alls förvånad att en vilt främmande människa var med henne utanför.

Vi tog ett varv runt kyrkan, med många stopp för att undersöka stenar, blommor och gräs. En halvtimme gick fort, helt plötsligt kom allt folk ut ur kyrkan igen.

Där sa vi hej då och drog norrut igen med ett stopp på Coop.

Nu är vi tillbaka i  stugan, har ätit en god middag och ska bara slappa och slöa. Eventuellt kommer våra grannar hemma upp på en kopp  kaffe, de har dotter och dotterson hemma på besök under några veckor.

Om jag någon gång klagar på avståndet till Bea (cirka sextio mil), då tänker jag per automatik på grannarna som har sin dotter bosatt i Perth.

Ja, ni läste rätt: Perth som i AUSTRALIEN!!! Där snackar vi avstånd, så jag ska bara vara tyst!!

Ha det bra alla

Kram


PS: är det bara jag som har problem med textstorleken?? Jag vill ha den som i det här inlägget, men oftast blir den som i det förra. Jag gör precis likadant varje gång jag gör ett inlägg, men ändå blir det olika. 
Vad gör jag för fel???