För trettio år sedan...

Dessa bilder är tagna några timmar innan jag träffade J!

"Sommaren 1980...

Jag var 21 år, singel och skulle börja sista terminen i Härnösand.

Tanken var att efter examen flytta till Stockholm tillsammans med två kompisar, för där fanns det jobb som förskollärare.

När jag vaknade på morgonen den tolfte juli, tänkte jag inte på att det var något speciellt med den dagen.

Men...

Vad jag inte visste, var att innan kvällen var slut skulle alla mina framtidsplaner ändras. Något annat skulle komma emellan, det rörde sig om en karl förstås.

Jag träffade alltså J den där lördagskvällen för nästan 26 år sedan, mycket har hänt sedan dess.

I april -81 föddes Rebecca. Till er som sitter och räknar på fingrarna nu, vill jag bara säga: det är inte alls som ni tror!!!

Sedan dess har det ramlat på: Bea föddes -86, vi gifte oss det året och köpte hus.

Liza föddes två år senare och vi ansåg att barnafödande var ett avslutat kapitel.

Men, men , man ska aldrig säga aldrig!

Vi lyckades chocka många när vi berättade att vi skulle bli föräldrar igen i februari -97. Det var nog ingen större överraskning när Sanna föddes arton månader senare.

Nu har J och jag alltså fem underbara döttrar, han är verkligen i underläge för vi har två honkatter också!

Men nu börjar pojkarna komma också, Andreas och Marcus, alltså våra "mågar".

Så vem vet, snart kanske vi kan kalla oss morfar och mormor!

Men bara så ni vet flickor: max två barn per skalle! Det beror dels på ekonomin (tänk på alla julaftnar och födelsedagar) och dels på att vi alla ska få plats när vi ska träffas.

För att avsluta detta:

Inte trodde jag på morgonen den 12 juli 1980, att karl'n jag skulle träffa då, skulle jag hålla tal för inför hans femtioårsdag.

Hemska tanke...hålla ihop med någon i över hälften av sitt liv!!!

Nu höjer vi våra glas och skålar för J!"

Ja, så lät det på firandet av J:s femtioårsdag. "Talet" skrev jag dagen innan, en sammanfattning av våra år tillsammans fram till den dagen för fyra år sedan.

Nu kan vi titulera oss morfar och mormor, det kunde jag inte heller förutse den morgonen för trettio år sedan när jag vaknade!

Ha det bra alla

Kram