söndag 6 juni 2010

En kvinnas lidande

När det hände första gången var jag totalt oförberedd. Visste förstås att en dag händer det, men sköt undan de tankarna. Lite grann som jag tänkte att sånt händer andra, inte mig.
När allt började så var det väldigt lindrigt, det vet jag nu med facit i hand. Men då kändes det som att det inte kunde bli värre, "ska det verkligen vara så här"?
Åren gick och allt lugnade ner sig, men det visade sig vara lugnet före stormen. I höstas slog det till med full kraft, jisses vad jag plågades.
Jag är inte den som lider i det tysta, utan hela familjen skulle minsann få veta vad jag gick igenom!
Men nu lever vi i dataåldern, så jag googlade för brinnande livet. Jag visste att någonstans ska det finnas en lindring, till slut fann jag svaret på mina böner.
Dessa ska förhoppningsvis hjälpa mig till ett drägligare liv, jag sätter stor tilltro till dem. Vågar mig inte på några som farbror doktorn skriver ut, för i längden kan de utsätta mig för betydligt värre saker.
Nu hoppas jag att det stämmer det som står på kartongen, att de två första symptomen ska försvinna. För jag tyar inte längre!!!!!
*
*
*
*
*
*
*


Ha det bra alla
Kram

6 kommentarer :

♥ Carina ♥ sa...

Gulp!! Det där låter inte skoj! I vilken ålder får man förvänta sig att det där eländet dyker upp då?
Hoppas att dom där tabletterna kommer att hjälpa dig. När det blir min (o)tur får jag väl testa dom där om du tycker dom var bra.
Kram och skön söndag!

Camilla sa...

Oj...är det så jobbigt!
Då ska jag inte skaffa mig det. Jag ska vara för evigt ung ;)
God morgon!

Susanne P sa...

Det är tur det finns hjälp men många säger att man inte ska ta tabletter mot besvären...men inte vill man vara en ragata om man kan låta bli...Jag ska då ta till all hjälp som tänkas kan när jag kommer dit!
Hoppas att det lindras!
Kram

Anonym sa...

Ja du... Det kan komma tidigare än du tror, och någon ragata behöver man inte bli, inte förtorkad gammelkärring heller...

Med rätt medicinering från "den farliga doktorn"? så funkar livet igen, hur bra somhelst!

Jag, vid 38 år, systra min vid 36 år... Och då är man inte förberedd, så hela livet känns som det gått åt h"%¤&#, man hamnar i en kris, psykiskt sett så funkar vi så...

Bara Jag sa...

Den vägen ska vi alla vandra.......

gunsan sa...

Hoppas att du mår bra av medicinen, jag har klarat mig ganska så bra från detta elände peppar peppar peppar;)) Nånting ska man ju klara sig ifrån hihi.
Kramizzzzz