torsdag 19 november 2009

Förr i världen










Min svärmor dog för två månader sedan, och när vi tömde huset hittade jag gamla lakan med spetsar och sydda monogram.
Jag tog reda på många av dem och har sytt kuddar och gardinkappor av några. Tycker verkligen det är något värt att bevara.

Minns när jag var liten: när jag skulle bädda min säng, himmel vilket bök det var. Först rätta till underlakanet, sedan lägga överlakanet rätt väg så monogrammet inte kom med avigsidan utåt.
Sedan skulle täcket på plats, en vinröd tung historia. Överlakanet skulle sedan vikas en bit över täcket, sedan skulle det vikas in på sidorna och vid fotänden.
När jag första gången kom i kontakt med påslakanet, trodde jag först att det inte var sant. Kunde det vara så här lätt att bädda??

Men tillbaka ännu längre i tiden. Kvinnorna skulle sy och brodera sin hemgift, vi har i vår ägo kökshanddukar som J:s farmor vävt och broderat på. Efter så många år som gått, är de fortfarande i nyskick!
Min mamma satt också och ordnade med hemgiften, har fått handdukar som hon broderat.
Den generationen manglade, strök tygnäsdukar och krusade örngottsband. Banne mig att de strök trosor och kalsonger också!!
Min svärmor liksom hennes svärmor, tvättade kläder i sjön. Tänk på vintern, högg upp en vak för att kunna tvätta!
Det var verkligen inte bättre förr, även om vissa envisas med att tro det.
Bilden längst ner visar en detalj på en dopklänning som min mans farmor sydde omkring 1915. Oj, vilket vackert arbete!
35 dagar kvar
Ajöss


2 kommentarer :

Madeleine sa...

Woow, vilka tyger.
Jösses, vilken bäddningsprocedur, den är man inte van vid. Haha. =)
Vad bra att du tar till vara de fina textilierna. Imorgon är det fredag, tjooohoo, jag tror nog jag ska fira med ostbågar. Mums.
Brukar du unna dig något gott på fredagar?
Kram Madeleine

Anonym sa...

Men vad vackert o vad duktig du är så tar till vara på det fina!!
Kramizzzz
Gun