Fimpat!

När jag var 16 år började jag dumt nog röka. Gänget jag var med i, där rökte nästan alla så det blev ett sorts grupptryck.

När jag berättade för mina föräldrar, så sa min pappa att om jag slutade skulle jag få körkortet och en bil.

Idiotiskt nog försökte jag inte ens, jag var faktiskt inte fast i nikotinbegäret vid den tiden.

När jag fyllde 18 fick jag faktiskt körkortet ändå, men bilen fick jag klara mig utan.

Jag har alltså rökt av och till i 34 år. Men de två senaste gångerna jag varit hos en läkare angående långdragen förkylning, så har jag fått en fråga jag aldrig fått förr:

- "Har du astma"? När jag svarat nekande har läkarna vid båda tillfällen sagt att de hört ett ljud från lungorna. Min mamma har astma och av vad jag förstått så är det en djävulsk sjukdom. Jag måste nu mota Olle i grind och ett sätt är då att fimpa.

Det är skitsvårt, vissa jämför nikotin med heroin, lika svårt att sluta.

Men så fort det känns extra jobbigt, tänker jag på vad som händer om jag fortsätter röka. En sak jag lärt mig är att inte säga att jag slutat, utan jag gör ett uppehåll. I och för sig samma sak, men det låter så kaxigt med det förstnämnda!!

Nu har J kommit hem med godis, "ädelstenar" heter dem, chokladöverdragna jordnötter. Jäklar i mig vad goda de är, blir så himla godissugen nu....

29 dagar kvar

Ajöss