Det känns mindre och mindre motigt att ta mina promenader nu, till slut blir det ett tvång (fast ett positivt sådant)!
Igår åkte jag dit igen, kunde inte motstå den. Den = en svart smidesljuskrona. För några veckor sedan "råkade" jag gå in på loppis på Kyrkans Hus. Köpte några saker och just när jag skulle gå såg jag den. Tyckte nästan att kronan ropade på mig: "köp mig, köp mig"! Men så blev det inte och jag har gått och tänkt på den, tänkt att den skulle passa perfekt i vardagsrummet. Så igår stegade jag in med tre tjugor hårt i handen och köpte den, lyckan var total. Känner mig ibland som ett barn, blir lycklig av det lilla:)
Nu är kronan vit, spraymålades igår av J. Ska sedan hänga lite "bling-bling" på den och köpa passande ljus.
Jag brukar se alla heminredningsprogram, och även då Simon och Tomas "Sveriges fulaste hem" tror jag det heter. Jag skulle då aldrig släppa lös dem i mitt hem. Himmel vad slutresultatet blev hemskt i måndags!
Sa till J att undrar vad de skulle säga om vårt hus? Men smaken är ju som baken och inget är ju rätt eller fel när det gäller smak. Huvudsaken är ju att man trivs, att det känns hemtrevligt och att det syns att man lever och bor i huset.
Ajöss
2 kommentarer :
Så rätt Marie, det är tur ibland att smaken är som baken *skrattar*.
Den där ljuskronan låter riktigt nice, man kanske skulle ta sig en svängom och kika däruppe, tänk......man kan aldrig veta det kanske är nåt som ropar på mig också!!
Visst är det så att promenaderna blir ett litet gift, det håller jag verkligen med om, ett skönt gift *skrattar*.
Nej du, nu ska jag ner o lägga in min blivande tjälknöl!!
Kramizzzz på dig!!
Gun
(skumt att man måste skriva sig som anonym, hmhm)
Det är så roligt att du skickar kommentarer! Kram tillbaka!!
Skicka en kommentar