Oj då...

...glömde jag lämna kvar vädret i Eskilstuna??? Skulle kunna tro det, här har det snöat och snöar fortfarande ganska rejält.
Var ju och hälsade på Alfons och hans föräldrar igår, skrev även i inlägget att han är världens gladaste kille. Men igår var han med om en väldigt omskakande upplevelse, tänk er följande:

Åh, vad skönt! Det är så mysigt att ligga och sova middag i min härliga vagn, känner att jag börjar somna nu......
Två timmar senare:
Nä nu tror jag det räcker med sömn, nu vill jag leka med mina leksaker och springa runt i huset.
Måste sträcka på mig lite först innan jag öppnar ögonen.... såja nu ska jag visa att jag är vaken. Brukar räcka att jag grymtar litegrann, då kommer någon och tar upp mig.
Nu hör jag någon komma, bäst att koppla på charmarleendet. Men vad är detta??
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP, en tant som pratar barnspråk. Vem är hon? Vad vill hon?
Oj, nu ser hon rädd ut. Nu försvinner hon och ropar på någon som heter Rebecca. Jag hör någon komma igen, det är min mamma som tar upp mig ur vagnen. Tack och lov, räddad!

Ja, så fruktansvärd var upplevelsen för Alfons som träffade sin mormor för första gången på två veckor. Hur dum kan den där mormorn vara som tror att hon ska mötas av ett leende från en nyvaken blivande ettåring? Jag bara undrar....

Ha det bra alla
Ajöss